I såväl Värnamo som Gnosjö kommun har alliansen gått fram och tänkt styra i minoritet. Trots att Sverigedemokraterna har vågmästarpositioner och möjlighet att fälla alliansens politik genom att rösta med den socialistiska sidan.

Det straffade sig redan vid torsdagens fullmäktigesammanträden – i båda fallen. I Gnosjö fick inte alliansen igenom sitt förslag om höjd maxtaxa och inte heller gick det att få ett nytt styre på plats med val till nämnder och styrelser. SD:s hot om att begära proportionella val kan rubba maktbalansen betänkligt.

Nästan samtidigt i Värnamo var tanken att KD-politikern Camilla Rinaldo Miller skulle väljas till den första kvinnliga ordföranden i kommunfullmäktige. Så blev det inte, då Socialdemokraterna nominerade den egna kandidaten Pär AJ Persson och han vann, tack vare att SD liksom S, V och MP röstade på honom.

Pär AJ Persson kommer säkert att göra ett utmärkt jobb. Den tidigare kyrkoherden uppfyller väl de krav på brett förtroende som en kandidat till "borgmästarfunktionen" – vars roll snarast påminner om talmannen i riksdagen – ska uppfylla. Denna text handlar inte om det.

Att som kommunalrådet Hans-Göran Johansson (C) prata om att S bryter mot praxis, eller att ondgöra sig över att SD röstar på den kandidat eller den politik de finner bäst, eller eventuellt fäller förslag för att ställa till oreda, är inte meningsfullt. Låt vara att SD:s prat om att man röstade för Persson mer eller mindre för att markera och pressa andra partier till att prata med dem inte direkt är värdigt. Det är som det är och övriga partier måste hantera det.

Prat om brott mot praxis följde när regeringens budget föll i riksdagen hösten 2014 och det hjälpte inte ett dugg för att mildra väljarnas irritation vare sig över regeringskrisen eller den olycksaliga Decemberöverenskommelsen.

Praxis är inte samma sak som regel och den enda regel som gäller i parlamentarisk demokrati är att det förslag som får flest röster vinner. Den som vill styra en kommun och få igenom sin politik har två val. Det ena är att bilda en koalition som motsvarar en majoritet i fullmäktige och enas om politiken man lägger fram. Det andra är att styra i minoritet och söka stöd för varje enskilt förslag genom hoppande majoriteter. Någon annan inbrottssäker princip finns inte.

Nästan samtidigt, i Gislaved den här gången, gick det bättre. Alliansens budget med skattesänkning på 14 öre gick igenom fullmäktige trots att oppositionen gjorde som den brukar och inte röstade för. Detta då alliansen har säkrat sin majoritetsställning genom ett samarbete med det lokala Westbopartiet.

I Gislaved har man visat handlingskraft och pragmatism för att hantera knepiga parlamentariska lägen förut. Det styre med S, M och MP som regerade 2014–2018 var kanske inte en koalition som någon direkt hade önskat sig, men den hade majoritet och kunde få igenom sin politik i fyra år utan att vare sig SD eller någon annan kunde ställa till med oreda.

Det finns med andra ord ett och annat som politikerna i Värnamo och Gnosjö kan lära sig av grannkommunen.