Tidigare fanns det på varje sjukhus en sjukvårdsledning med en sjukvårdsdirektör som gärna ”tävlade” med de andra sjukhusen i regionen om att vara det bäst fungerande sjukhuset. Uppenbart var detta arbete framgångsrikt eftersom våra tre sjukhus ofta hamnade högt i nationella jämförelser. I stället har man nu skapat en matrisorganisation där exempelvis alla medicinkliniker i regionen samlades under en chef, alla opererande specialiteter under en chef och alla övriga enheter under en chef. Dessa tre enheter leds av var sin sjukvårdsdirektör som i huvudsak håller till I Jönköping. På Värnamo sjukhus förefaller det som om sjukvårdsledningens lokaler i stort sett står tomma hela veckan.

Den lokalt förankrade ledningen är sålunda borta vilket har fått negativa konsekvenser för verksamheten i stort. Tidigare hörda man ofta att personalen var stolta över sin arbetsplats. Detta hörs allt mera sällan.

En chef ska vara närvarande och han/hon ska vara lokalt närvarande. Allt annat är sämre.

Något ”Värnamo sjukhus” finns med andra ord inte längre. Byggnaden står visserligen kvar men det finns ingen ledning som tar ett totalt ansvar för den vård som bedrivs i lokalerna. Eller är det politikerna som tar det ansvaret?

Snart kommer sjukhuset inte heller att vara kvar som akutsjukhus om inte centraliseringsivern minskar. Centralisering kan säkert vara bra men samtidigt är det viktigt att ”bassjukvården” har ett så brett innehåll som möjligt. Både Eksjö och Värnamo har upptagningsområden som internationellt sett är relativt stora. Ska man erbjuda god sjukvård till befolkningen så måste det finnas bred kompetens på sjukhusen.

Det kommer att bli omöjligt att rekrytera kvalificerade medarbetare till sjukhusen om inte dessa får möjlighet att arbeta brett. Som ung doktor vill man lära sig så mycket som möjligt inom det egna medicinska området. Det har man hittills kunnat göra på Värnamo sjukhus innan centraliseringsivern startade.

Det första steget för att omvandla ett akutsjukhus till ett närsjukhus är att allt för hårt specialisera den kirurgiska verksamheten. När bara ett fåtal typer av operationer görs på ett sjukhus vill inte unga doktorer ta anställning utan söker sig till ställen där de kan få arbeta inom ett brett kirurgiskt fält. Och när det inte går att utbilda/anställa kirurger kommer inte heller narkosläkarna/intensivvårdsläkarna stanna kvar på sjukhuset och då läggs akutmottagningen automatiskt ner. Kvar blir ett närsjukhus med mottagningar, eventuellt platser för rehabilitering och psykiatri. Medicinplatserna försvinner sannolikt också då dessa patienter ibland kräver närvaro av kirurgiskt kompetenta doktorer.

När Värnamo och Eksjö har omvandlats till närsjukhus kommer patienterna att bli hänvisade till att söka i Jönköping. Är det så våra politiker vill att framtidens sjukvård ska se ut i Region Jönköpings län? Är det så vi som medborgare vill ha vår sjukvård?

Freddy Johansen, pensionerad överläkare, tidigare chefläkare, Värnamo sjukvårdsområde